Helenas Horror

Skräck, surrealism och postapokalyps

Body Horror, Litteratur

Extrema filmskapare intervjuas i Äkta Skräck 2

Äkta skräck 2

Äkta skräck 2 av Magnus Blomdahl
Vertigo förlag, 2017, 155 s.

Magnus Blomdahl skriver om film  och tv-serier för bland annat sajten TVdags och debuterade med Äkta skräck 2011. Även den gavs ut på Vertigo. Nu har han alltså släppt en uppföljare, en intervjubok där han på ett personligt men kortfattat sätt skriver om sina möten. De intervjuade är ett antal filmskapare kända för en varierande grad av extremitet.

För oss som gillar new french extremity och filmer som Inside, Frontier(s), Martyrs, The Divide, Calvaire,The Seasoning House och liknande är det här en guldgruva av insikt och citat. Xavier Gens, Fabrize du Welz och Bustilo/Maury är några av mina favoriter som Blomdahl har pratat med. Bland fjorton intervjuer finns en kvinna, Veronika Franz (Goodnight Mommy), vilket delvis har sin förklaring i att det främst är män som gör den här typen av skräck. Claire Denis (Trouble Every Day) och Marina De Van (In My Skin) är två av undantagen, som inte är med den här gången. För den som vill läsa mer om genren efter denna bok rekommenderar jag Alexandra Wests Films of the New French Extremity.

Två av de intervjuade gör porrfilmer, vars extremitet Blomdahl menar länkar dem till skräck. Att blod, spyor och bajs inte är så upphetsande enligt alla är ett faktum som tas upp, men jag blir faktiskt inte ens nyfiken. Jag skiter varje dag, blöder varje månad (nästan) och ett år hade jag kräksjuka två gånger på bara några månader. Jag var på ett seminarium där litteraturvetaren Erik van Ooijen (Dödsporr) föreläste om våldsporr för kanske 6-7 år sedan och såg lite milt extrema klipp. Fick ingen mersmak. Men visst, jag kan förstå att det väcker fascination (ibland även upphetsning) hos andra. Smaken är delad. Och antagligen är jag död inombords, men när jag läser retoriska frågor som “Vad är sex egentligen? Världens kraftigaste känsla?” tänker jag att sex också kan vara lika givande som att peta sig i näsan. Allt beror på omständigheterna. Ursäkta om jag låter blasé. Eller nej, det är en mänsklig rättighet.

Jag blir sedan glad över citationstecknen på “frivilligt” när det refereras till porraktriser som erbjuds mer pengar ju längre de går. Glad blir jag också när filmskaparen Paul Hyett själv poängterar att det som utspelar sig i The Seasoning House inte är sexscener utan brutalt våld mot kvinnor. Jag kan köpa att en film som The Divide visar människans fulaste sidor in i absurdum, om det inte hycklas med vad det är. Om det inte bara är för att chockera eller njuta av det. Jag vill att fler ska skymta det där mörkret i människan, och förstå.

För att vara en bok som inte går så djupt i resonemangen, säkerligen medvetet, så väcker Äkta skräck 2 många tankar. Om moral inte minst. Vem orsakar mest lidande, den som konsumerar dödade djur regelbundet eller den som dödar djur någon enstaka gång i en film? Visserligen behöver man inte göra någotdera, men det är ett intressant perspektiv. Bara för att något är “normalt” behöver det inte vara mer rätt. Störst intryck gör Marian Dora, en anonym tysk som Blomdahl spårat upp  och tillbringat flera dagar med. Mannen beskriver både sig själv och sina vänner som livsfarliga. Allra farligast enligt Dora är en kvinna som gjort fullständigt vidriga saker i hans film. Jag vill läsa en intervju med henne också nästa gång. Det ser jag fram emot.

Magnus Blomdahl

4 Kommentarer

  1. Magnus Blomdahl

    Tack för text! Marina De Van var självklar. Jag åkte till och med till Paris för att träffa henne. Dessvärre ställdes mötet in i sista sekund. Patrizia Johann försökte jag spåra upp, men det gav inget resultat.

    • Helena Lev

      Vad synd med De Van, hoppas du får fler chanser. Atroz och Crazy Murder måste jag se nu, var nya för mig.

  2. Måste-läsning, uppenbarligen. Och tack för puffen. :)

Kommentera

Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: